FÅGEL & SMÅDJURSKLINIKEN

Veterinärklinik för smådjur i Lomma

040-460 560

FÅGEL & SMÅDJURSKLINIKEN

Veterinärklinik för smådjur i Lomma

040-460 560

Marsvin

Djurartiklar

  • Livslängd 5-8 år
  • Könsmognad hona 6-10 veckor
  • Hane 8-12 veckor
  • Dräktighetsintervall 59-72 dagar (beroende på kullstorlek)
  • Avvänjning av ungar vid 5 veckors ålder
  • Normal kroppstemperatur 37-39,5 °C
  • Hjärtfrekvens 230-380 slag/minut
  • Andningsfrekvens 40-100 slag/minut
  • Får inte bo ensamma, ska bo tillsammans med ett annat marsvin


Allmänt

Det tama marsvinet (Cavia porcellus) tillhör familjen Caviidae som består av olika gnagare som lever i Sydamerika. Det latinska namnet för marsvin Cavia porcellus kan översättas och härledas till följande Cavia = råtta och porcellus =liten gris. Genom olika studier har man kommit fram till att vårt tama marsvin är en nära släkting till olika vilda arter som lever i Sydamerika, Cavia aperea, Cavia fulgida, och Cavia tschudii. Redan under 5000-talet före kristus finns det fynd som visar att marsvinet började användas som tamdjur av olika folkstammar som levde i Anderna i Sydamerika. Marsvin användes både som föda och i olika religiösa riter. Bland annat användes de av olika medicinmän för att diagnostisera sjukdomar. Under 1500-talet kom marsvinet till Europa och blev populära som husdjur.


Marsvinets vilda släktingar lever i gräsbevuxna områden där de är aktiva framför allt i gryning och skymning. De rör sig och lever i små sociala grupper bestående av en hane och flera honor samt deras ungar. Kosten består av gräs och andra växter. Trots att de inte gräver eller bygger bon söker de gärna skydd i jordhålor och tunnlar eller gropar av tät vegetation.


Marsvin är relativt lättskrämda och vid fara antar de ofta en fastfrusen position i några sekunder innan de gör snabba sprinterförsök att komma undan. En grupp av marsvin som blir skrämda flyr gärna åt olika håll för att förvilla fienden. Om ett marsvin blir väldigt upphetsat kan man få se det göra små hopp i luften som brukar benämnas ”popcorn-hopp”. Marsvin är väldigt ”ljudliga” av sig, de visslar, knorrar eller bubblar, kvittrar, gnäller och kan även skrika till om de upplever obehag eller smärta. När man har flera marsvin tillsammans ser man att de också brukar putsa och tvätta varandra. Detta ska inte förväxlas med det beteende som en del dominanta hanar gör när de tuggar på varandras pälsar för att etablera rangordningen inom

flocken.


Trots att marsvin är lugna och snälla djur kan de skrämmas och på så sätt skada sig. Tänk på att som vuxen alltid bära ett marsvin ordentligt med ena handen under främre delen av bröstkorgen och den andra under bakkroppen. Man kan även ge dem stöd med armen och sin egen kropp. Låt inte yngre barn bära omkring på marsvin utan uppsikt, det är tyvärr vanligt att marsvin blir tappade och skadar sig allvarligt med brutna ben och till och med skador på ryggkotpelaren som leder till förlamning. Uppmana alltid barn och ovana personer att sitta ned när de håller på med marsvinen.


Idag finns en mängd olika raser av marsvin. De brukar delas in i tre huvudgrupper, korthåriga, strävhåriga och långhåriga. Dessa tre grupper har sedan olika undergrupper med beskrivna rasstandarder.


Förebyggande skötsel

Det enklaste sättet att hålla sitt marsvin friskt på är att se till att den får rätt kost med tillräckligt mycket fibrer och att den hålls i en god och stimulerande miljö.

Nedanstående punkter är minimikrav som man som marsvinsägare måste tillgodose

• Hög andel fibrer i kosten

• Rent vatten i vattenflaska

• Daglig tillförsel av C-vitamin

• God hygien i buren

• Daglig motion

• Sällskap i form av en marsvinskompis

• Regelbunden kloklippning och pälsvård vid behov

• Regelbundna hälsokontroller hos veterinär

Vill man avla på sitt marsvin är det viktigt att komma ihåg att detta måste ske innan marsvinshonan är sju månader. Efter sju månaders ålder förbenas sömmarna i bäckenet och det kan bli problem vid förlossningen. Om marsvinshonan får ungar innan sju månaders ålder töjs bäckenet och blir större vilket underlättar förlossningen. Man bör inte betäcka sin hona eller använda hanen i aveln före fyra månaders ålder.


Skötsel

Hygien

Eftersom ditt marsvin tillbringar en stor del av sin tid i buren är det mycket viktigt att en god hygien upprätthålls i den. Vi rekommenderar att man städar ur buren varje dag eftersom de flesta marsvin har svårt att hålla en ren miljö i det (i deras ögon) mycket lilla utrymme som buren utgör. Detta är egentligen helt naturligt eftersom de i det vilda rör sig hela tiden och betar (likt kor) och därmed inte har speciella avföringsplatser.


Långhåriga marsvin måste ha regelbunden pälsvård 1-2 gånger i veckan och om så krävs får man klippa ner pälsen något vid bakkroppen så att den ej förorenas av avföring och urin.


Matskålar bör vara av keramik och lite tyngre så att de inte lätt välts omkull av marsvinet. Det är viktigt att diska ur matskålarna varje dag eftersom de lätt smutsas ner. Vatten kan ges i en liknande skål som matskålen men det blir lätt ohygieniskt, både när marsvinet dricker och genom att både strömedel och avföring lätt kommer ner i skålen. En vattenflaska är att föredra men den måste också rengöras dagligen, både själva vattenbehållaren och nippeln måste diskas ur. Eftersom marsvinet alltid har rester av mat uppblandat med saliv i munnen blir den yttersta delen på vattennippeln lätt förorenad med detta.


Bur

Buren är ditt marsvins hem. I djurskyddslagen finns reglerat hur stor buren måste vara beroende på antal djur som bor där men för två marsvin gäller att buren håller måtten 40 x 75 cm. Detta är ett minimimått och dina marsvin mår mycket bättre ju större bur de har. I en större bur har de bättre möjligheter att motionera och du som djurägare har också möjlighet att erbjuda dem en mer stimulerande miljö. Detta kan ske genom att anordna olika gångsystem med hus och halm eller hö samt även kunna erbjuda olika fodersöksmöjligheter.

Underlaget i buren bör bestå av ett material som är absorberande i någon grad för att förhindra att urin blir liggande och avger ammoniak och håller miljön fuktig. En fuktig miljö är inte bra för marsvinens fötter eftersom de lätt får sår på fotsulorna som kan vara mycket svårläkta. En blandning av spån och halm kan vara ett bra alternativ där man i botten av buren kan lägga tidningar och därefter ett lager spån och på toppen lite halm. Halm i sig har inte en hög uppsugningsförmåga men fungerar isolerande genom att släppa igenom fukten och hålla sig torr på ytan. Den har också den fördelen att den inte verkar irriterande på känsliga fotsulor. Både spån och tidningspapper verkar uppsugande. Beroende på storleken på buren måste den städas varje eller varannan dag för att inte leda till problem på sikt.


I buren ska finnas skyddsmöjligheter för ditt marsvin i form av ett hus där samtliga marsvin kan söka skydd samtidigt. Olika hus med lite gångsystem och flera utgångar är mycket uppskattat och efterliknar de naturliga tunnlar och gångar marsvinen söker skydd i naturligt. Marsvin tycker även mycket om att själva skapa gångar och tunnlar med hjälp av olika strömaterial och detta byggmaterial kan man lätt erbjuda dem genom att ge rikligt med hö varje dag.


Miljö

Marsvinet trivs bäst i en lugn och trygg miljö. Undvik att ha buren på en plats i huset där det är mycket spring. Marsvin är mycket känsliga för värme och kan lätt få värmeslag, buren ska därför inte placeras i direkt solljus och en bra omgivningstemperatur ligger mellan 17 och 24°C. För hög luftfuktighet är inte heller bra. Om du misstänker att ditt marsvin har drabbats av värmeslag är det viktigt att snabbt kyla ned det genom att exempelvis spraya den eller bada den i kallt vatten. Man kan också kyla ned trampdynorna med isbitar eller vatten. Kontakta alltid en veterinär om du misstänker värmeslag.


Under sommarhalvåret mår marsvin bra av att vistas utomhus och få möjlighet att bete sig naturligt genom att beta gräs. Det är dock viktigt att buren är säker så att inte marsvinen kan rymma eller att något annat djur kan ta sig in och skada dem. Det bästa är om buren placeras i skuggan men det måste alltid finnas ett rymligt hus där marsvinen kan söka skydd. Eftersom marsvinen har en mycket känslig magtarmkanal är det även viktigt att de långsamt vänjs vid den nya gräsdieten så att inte diarré uppstår.


Kost

Marsvin är som nämnts tidigare betande djur i det vilda. De lever av gräs och andra växter som finns i deras naturliga miljö och både deras tänder och deras magtarmkanal är utvecklad för att bryta ned fibrer. Ger man inte marsvinet tillgång till en diet med ett högt fiberinnehåll i fångenskap uppstår problem i form av felvuxna och felaktigt slitna tänder och en störd magtarmmotorik. Båda dessa problem går lätt att undvika genom att låta hö utgöra den största näringskällan för dem. Minst 75% av kosten ska vara ett bra hö och resten kan utgöras av olika C-vitaminrika grönsaker. Pellets är inte en nödvändig del av ett marsvins diet men kan ges i små mängder (1/8 dl per kg kroppsvikt). Gnagarblandningar ska aldrig ges eftersom de innehåller för lite fibrer och för mycket kolhydrater och marsvinen oftast väljer ut de mest onyttiga delarna att äta. De flesta marsvin är riktiga gottegrisar och de blir lätt överviktiga. Genom att ge dem rätt kost undviker man ofta detta och ger dem också ett längre och hälsosammare liv. Undvik att ge bröd, flingor, gryn och andra kolhydratrika födoämnen. Frukt kan ges men endast någon gång i veckan som godis.


Marsvin till skillnad från andra djur kan inte tillverka sitt eget C-vitamin från olika näringsämnen utan måste ha en daglig tillförsel av redan färdigt vitamin. Dagsbehovet för ett vuxet marsvin är 10 mg/kg och för en dräktig, sjuk eller växande individ upp till 30 mg/kg. C-vitamin finns rikligt i paprika, persilja, grönkål, broccoli, salladskål och vitkål. Det finns C-vitamin i en mängd andra grönsaker och frukter också. Storleken och mängden av dessa grönsaker kan göra att det blir omöjligt för ditt marsvin att få i sig tillräckligt för att tillfredsställa dagsbehovet. När det gäller C-vitamin i olika frukter är det en bra källa ur vitaminsynpunkt men som nämnts innan bör man endast ge sparsamt med frukt till marsvin eftersom det inte är bra för deras magtarmkanal. De flesta marsvinspellets innehåller C-vitamin men då de flesta vitaminer är en färskvara försvinner halten relativ snabbt och redan efter några månader är halten inte tillräckligt hög för att tillgodose dagsbehovet. C-vitamin finns också som tillskott för att ge i vatten men om inte marsvinet dricker inom några timmar efter tillförseln har C-vitaminhalten blivit för låg. Det är fullt möjligt att ge C-vitamin direkt i munnen antingen genom speciella C-vitamintabletter för marsvin eller genom att använda sig av brustabletter för människor. Doseringen är relativt enkel, dela en 1g C-vitamin brustablett på mitten, ta den ena halvan och blanda ut den i en halv deciliter vatten. Ge ditt marsvin 1 ml av blandningen per kg kroppsvikt som en underhållsdos och öka mängden vid sjukdom och dräktighet. Gör alltid en ny blandning varje gång.


Marsvin behöver inte saltsten eller mineralstenar, de kan trots sitt syfte istället leda till sjukdomar hos marsvin eftersom det stör kroppens upptag och utsöndring av viktiga mineraler.


Tänk på att oavsett vad du ger ditt marsvin att äta är de mycket känsliga för snabba foderbyten. All ny kost oavsett om det är en ny pellets eller nya grönsaker ska de alltid långsamt introduceras över flera dagar. Genom att ge mycket små mängder i början och sedan succesivt öka andelen till en mer normal mängd är det bästa. Visar ditt marsvin tecken på lös avföring är det bästa att avsluta det hela och återgå till den normala dieten. Känner man sig osäker är det bättre att kontakta veterinär för en hälsokontroll. Marsvin liksom andra bytesdjur är mycket duktiga på att dölja en begynnande sjukdom och när man som ägare upptäcker att de är sjuka kan det vara mycket svårare och ibland till och med för sent att åtgärda problemet. Tänk även på att marsvin är mycket känsliga för stress och sjukdomar som har funnits i bakgrunden bryter gärna ut vid sådana tillfällen. Med stress menas inte det som vi människor pratar om i dagligt tal utan den stress som uppkommer när en individ inte har tillgång till optimala levnadsförhållanden. Det kan röra sig om allt ifrån fel omgivningstemperatur, fel kost, dåliga möjligheter att söka skydd, stress från andra individer, smärta av olika anledningar, närvaro av bytesdjur och en ohygienisk miljö att vistas i.

Visa detaljer
- +
Slutsåld