FÅGEL & SMÅDJURSKLINIKEN

Veterinärklinik för smådjur i Lomma

040-460 560

FÅGEL & SMÅDJURSKLINIKEN

Veterinärklinik för smådjur i Lomma

040-460 560

Kanin

Djurartiklar

Allmänt

• Livslängd 7-12 år

• Könsmognad; hona - 4-5 månader, hane - 5-8 månader.

• Dräktighetsintervall 30-33 dagar.

• Avvänjning av ungar påbörjas vid 6-8 veckor.

• Normal kroppstemperatur 38,5-40 °C

• Hjärtfrekvens 180-300 slag/minut.

• Andningsfrekvens 30-60 andetag/minut.


Kaniner är ett av våra vanligaste husdjur. Alla våra tamkaniner idag härstammar från den europeiska vildkaninen (Oryctolagus cuniculus). Redan under romarriket höll man kaniner i speciella inhägnader och under 400-talet var kaninen redan etablerad som tamdjur i Frankrike. Från början höll man kaniner för köttet och pälsens skull men under 1800-talet blev kaninen populär som husdjur. Efter det att kaninen började hållas som husdjur började man avla fram olika raser och idag finns runt 60 talet olika raser och dessutom ett antal varianter av de olika raserna.

I det vilda lever kaninen i gångsystem under marken där det finns flera in och utgångar. Instinkten att gräva är mycket stor hos kaniner och framförallt hos honorna. Trots de mycket utvecklade gångsystemen tillbringar kaniner en stor del av sin tid ovan mark. Tiden ovan mark delas mellan att äta, leka, jaga och social samvaro. Kaniner lever i flock och anses sociala gentemot varandra förutom under parningssäsong då olika revir försvaras kraftigt mot inkräktare. Det är i första hand hanar som slåss mot varandra men även äldre honor kan vara mycket aggressiva mot yngre honor. De individer som går bäst ihop i fångenskap är honor som har suttit tillsammans sedan innan de blev könsmogna. Även kastrerade djur kan fungera tillsammans om de tränas till det.


Kaniner är gräsätare och födan bryts ned i grovtarmen och framförallt i blindtarmen som utgör den största delen av tarmen. I det vilda äter kaninen på olika sätt beroende på hunger, väder och andra störningsmoment. I grund och botten är kaniner selektiva ätare det vill säga de väljer ut de delar på växterna som är mest näringsrika och smakliga. Vid vissa tillfällen och under vissa årstider är detta inte möjligt och en snabbare och intensivare betning tar plats istället där det primära för kaninen är att fylla mag-tarmkanalen med föda så fort som möjligt. Genom ett sinnrikt system i mag-tarmkanalen har kaninen utvecklat en förmåga att maximalt utnyttja växternas näringsämnen. Detta sker genom att de näringsrika delarna av växterna efter nedbrytning ansamlas i blindtarmen och där omvandlas till små kulor omgivna av ett slemlage (caecotropher). Dessa små kulor (som liknar de vanliga avföringskulorna) passerar ut genom ändtarmen och äts upp igen av kaninen direkt från analöppningen. Detta sker för att ytterligare näring ska kunna utvinnas och utnyttjas av kaninen. Genom ett invecklat system av nerver regleras utsöndringen av caecotropher och vanliga torra, fiberrika avföringspluttar. Kaninen vet att caceotropher är på väg dels genom nervsignaler från hjärnan och dels genom att caecotropherna har en mycket speciell frän doft.


Kaniner har ett mycket skört skelett i jämförelse med en hund eller katt. Det i kombination med mycket kraftig bakbensmuskulatur gör att de lätt kan skada sin ryggkotpelare om de inte har stöd under bakdelen när de lyfts. Det är därför mycket viktigt att om man lyfter en kanin ser till att man ger dem stöd med armen eller handen under bakdelen för att undvika att de sparkar ifrån och skadar sig. Lyft aldrig en kanin i öronen eller enbart i nackskinnet. Försök att hålla den ena handen under bröstkorgen mellan frambenen och den andra under bakdelen. Sitt gärna ned de första gångerna du ska vänja kaninen vid att bli lyft. Det är extra viktigt att hjälpa till när barn i familjen ska lära sig.

Förebyggande skötsel


Det viktigaste för din kanin är att den får rätt kost med tillräckligt mycket fibrer som gör att tänderna slits som de ska och magtarmkanalen fungerar optimalt.


Vi rekommenderar även att din kanin kastreras om du inte ska använda den till avel. Som nämnts tidigare bör kaniner inte leva ensamma och kastrering av hanar är en förutsättning för att kunna hålla dem tillsammans med andra kaniner. Det är om möjligt än mer viktigt att kastrera din honkanin. En av de vanligaste sjukdomsproblemen som uppstår hos honkaniner när de blir äldre är problem av olika slag från livmodern. Den allvarligaste av dessa är elakartade livmodertumörer. 


I Sverige finns även två allvarliga virussjukdomar som drabbar kaniner. Det är kaninpest och kaningulsot. Man kan vaccinera sina kaniner mot dessa två sjukdomar och detta rekommenderas framförallt att man gör i södra delarna av Sverige. (se sjukdomar) En årlig hälsokontroll där veterinären går igenom och undersöker din kanin kan göras i samband med vaccination eller vid ett separat besök.

I en normal hälsoundersökning bör följande ingå;


- Kontroll av hjärta, lungor och övre luftvägar med ett stetoskop

- Genomgång av pälsen, huden, fötter och klor

- Undersökning av ögon och öron

- Känna igenom de inre organen i bukhålan

- Kontrollera framtänder

- Undersöka kindtänderna med hjälp av ett otoskop (instrument som används för att titta in i öronen) för att få en uppfattning om eventuella problem

Hygien


Kaniner är renliga djur och om de får välja kissar och bajsar de gärna på bestämda platser i sin bur. Har man sin kanin ute mycket i huset går det oftast att träna dem att endast kissa och bajsa i exempelvis en kattlåda. Om kaninen vistas mycket i sin bur måste den städas regelbundet så att det inte ansamlas urin och bajs som kan leda till sjukdomar. Det är speciellt viktigt att underlaget i buren är torrt eftersom urin inte bara verkar frätande på huden på tassarna utan även avger ammoniak som är irriterande för ögon och luftvägar och kan bidra till framförallt luftvägssjukdomar. För att undvika att dricksvattnet i buren blir nedsmutsat av urin och avföring är det bäst att ha en vattenflaska istället för en skål med vatten.

Vattnet ska bytas dagligen och både vattenflaskan och nippeln bör rengöras ordentligt varje gång.

Bur


I djurskyddslagen finns bestämmelser för hur stor buren ska vara beroende på storleken på kaninen. Vad som är viktigt att veta är att detta endast är minimimått och har man möjlighet ska man ge kaninen större utrymme och allra helst låta den under någon timme varje dag röra sig på ett större utrymme. Under sommarhalvåret är det utmärkt om man kan ge sin kanin möjlighet att vistas utomhus i en större bur eller inhägnad eller bara komma ut genom ”promenad” i koppel. Själva koppelpromenaden är dock inget som är naturligt för kaninen och många kaniner kan bli stressade av detta. I det vilda får kaniner utlopp för alla sina behov och naturliga beteenden. Vår uppgift som ägare till en tamkanin är att försöka tillgodogöra så många av dessa som möjligt. I och med att kaninen tillbringar en stor del av sitt liv i en bur bör buren vara så pass stor att kaninen kan stå på bakbenen utan problem samt även hoppa minst tre hopp utan att hindras av burens längd. Det är även viktigt att ge kaninen möjlighet att ta skydd i ett hus eller under en hylla. Många kaniner tycker om att sitta lite högre upp och huset eller hyllan kan vara en sådan plats. Kaniner tycker även om att gnaga och grenar av olika fruktträd är populärt. Grenarna i sig fungerar mest som sysselsättning och har inte någon större effekt på slipning av kindtänderna, för detta krävs hö eller gräs.

Miljö


Kaniner bör ej leva ensamma utan sällskap i form av en kaninkompis är det bästa. Kaniner och marsvin bör ej hållas tillsammans av flera anledningar. Dels har kaninen bakterier som för den är relativt ofarliga men som för marsvinet kan ge upphov till mycket allvarliga lunginflammationer och dels uppstår ofta den situationen att marsvinet blir nedtryckt av den mer dominanta kaninen.


Kaniner mår bäst i temperaturer runt 16-18 grader. De är mycket känsliga för värme och hög luftfuktighet och vid temperaturer över 24 grader ökar risken för värmeslag. Det är viktigt att tänka på att din kanin alltid ska ha möjlighet att söka skugga i sin bur och under sommartid bör hela buren stå i skuggan för att inte kaninen ska drabbas av värmeslag. Om du misstänker att din kanin har blivit överhettad försök att snabbt kyla ned öronen och tassarna och kontakta sedan veterinär. Sammanfattningsvis kan man säga att kaniner mår bättre i kyla och torr luft än i värme och hög luftfuktighet. Bor din kanin utomhus måste den under kalla vintermånader ha tillgång till ett utrymme som är vindtätt och där det finns riktligt med halm och hö som isolerar. Vatten måste bytas två gånger dagligen om temperaturen gör att det fryser.


Om man har sin kanin ute mycket i huset bör man kaninsäkra det. Kaniner gnager ofta på både sladdar, väggar och inredning i huset. Det som är mest farligt är förstås elektriska sladdar och man ska alltid se till att det inte finns sådana tillgängliga. Som nämnts innan är det inte svårt att toaletträna sin kanin. Många kaniner kissar och bajsar på speciella ställen i naturen och en kattlåda med lämpligt bottenmaterial som första gångerna laddas med lite avföring och urin från buren fungerar bra.


Kaniner är bytesdjur och tar ofta till flykten vid faror. I hemmet kan det vara en idé att ha olika lådor eller andra föremål som kaninen kan gömma sig under när den blir rädd. I utomhusburar är det också mycket viktigt att erbjuda kaninen olika gömställen.


En mycket stark instinkt hos kaninen är att gräva och man har sett att detta framförallt är framträdande hos honor. En kanin som lever inomhus kan ofta ses krafsa och gräva i buren och har man utomhusburar på marken görs försök till att gräva även där. Har man möjlighet att bygga sin utomhusbur med ett nedgrävt nät som ligger en halvmeter eller mer under markytan är det en idealisk miljö. Det är viktigt att se till att det finns nät i botten av utomhusburen som är placerad direkt på marken dels för att göra buren rymningssäker men även för att förhindra rovdjur att ta sig in. Eftersom kaniner är bytesdjur blir de mycket stressade av olika rovdjur och framför allt iller, mård och minkar anses utgöra ett mycket stort stressmoment för en kanin som inte har möjlighet att fly eller gömma sig. Tänk även på att även om din kanin verkar komma bra överens med andra djur i familjen såsom katter och hundar är det ingen garanti för att de inte kan bli skadade av dessa om de skulle lämnas ensamma utan tillsyn.

Kost


Som nämnts tidigare är kaninen gräsätare och detta bör man försöka efterlikna i fångenskap så mycket som möjligt. Kaninens tänder och mag-tarmkanal är utvecklade för att bryta ned fibrer. Får kaninen inte i sig tillräckligt med fibrer i form av hö eller gräs uppkommer tandproblem i form av förvuxna och felväxta tänder samt magtarm problem i form av avstannad magtarm motorik och även ansamling av caecotropher runt analöppningen.

Dieten till en kanin ska bestå till minst 75% av gräshö eller gräs. Med gräshö menas timotejhö och andra varianter av ängshö. Alfalfa, lucern och klöverhö bör undvikas eftersom de innehåller en högre andel kalk och protein vilket på sikt kan leda till problem med skelett och urinvägar. Utöver hö kan en liten mängd pellets erbjudas dagligen. Mängden pellets till en normal kanin bör inte överstiga 1/8 dl per kg kroppsvikt. Det är även viktigt att man tittar på innehållet av fibrer och protein i den pellets man köper. Halten fibrer ska vara minst 18% och proteinhalten bör inte ligga på mer än 14-16%. Dagligt tillskott av olika bladgrönsaker och örter är också viktigt. Exempel på sådana är broccoli, kål, selleri, endivesallad, morots och rödbetsblast, spenat, mörkgröna salladssorter, persilja, maskrosblad, basilika, dill mm. Om man vill ge sin kanin något extra gott bör det endast ges som godis och i liten mängd. Morotsbitar, sötpotatis och paprika är exempel på sådant. Undvik att ge frukostflingor, bröd, nötter, fröer, majs, ärtor, kakor, godis och choklad, det vill säga det som vi räknar som kolhydratrik kost.


Kaniner behöver inget tillskott av vitaminer eller mineraler utan det kan istället vara skadligt för dem att utfodras med dessa tillskott. Saltsten är inget din kanin behöver heller. Undvik också alla former av ”kanin” eller ”gnagar” blandningar. Eftersom kaniner är selektiva ätare kommer de att välja ut de mest kolhydrat och proteinrika ingredienserna och detta leder till tandproblem samt magtarmstörningar.


I samband med foderbyte är det viktigt att den nya maten successivt blandas ut med den gamla så att bytet inte sker abrupt. Det är annars risk för att magtarmstörningar uppstår antingen i form av diarré eller en störd produktion av caecotropher.

Visa detaljer
- +
Slutsåld