Fåglar

Allmänt

Det finns över 300 arter och underarter av papegojor i världen. De lever i vitt skilda miljöer, allt ifrån tropiska miljöer till mer tempererade klimat. Flertalet lever på låg höjd men en del arter såsom till exempel Borsthuvad papegoja (Pesques papegoja) förekommer på höjder upp till 3000 meter. Kosten består till största delen av frukt, nötter, blad, växter och olika fröer men en del arter kan även vara mer allätare och insekter som föda är inte ovanligt hos dessa. Mer information om lämplig kost för tamfåglar fås nedan. [Gulhuvad amason]

De allra flesta papegojor lever i större eller mindre flockar under en stor del av året. Etablerade par sitter oftast tillsammans och ses även putsa varandra framförallt på huvud och i nackregionen. När häcksäsongen startar isolerar sig paren från flocken och deras beteende mot varandra och övriga fåglar förändras. Kroppskontakten intensifieras och putsning under vingar och ned runt kloaken ger signaler om att parning är på gång. De flesta mindre arter av papegojor parar sig genom att hanen kliver upp på honan men större arter såsom exempelvis aror parar sig genom att sitta bredvid varandra och föra samman kloakerna. Vill du läsa mer om papegojors beteenden klicka här.

En vanlig dag i en vild papegojas liv startar med att flocken vaknar i samband med gryningen. Oftast utbryter ”morgonpratet” i samband med detta, flocken talar om för varandra och omgivningen att de har vaknat. Detta kan pågå under en längre tid och det är inte ovanligt med upp till 45 minuters skrik och skrän. Efter detta flyger flocken iväg från sitt eller sina ”sovträd” för att leta föda. Beroende på vilken tid på året det är kan de få flyga olika långa sträckor för att hitta föda. Under någon timme ägnas sedan tiden åt att äta. De flesta papegojor äter mycket ”slarvigt” i och med att de ofta är mycket utsatta för rovdjur och rovfåglar när de äter. Det finns teorier om att det är därför papegojor har utvecklat sin kräva (en utbuktning på matstrupen) där de förvarar maten tills de senare i lugn och ro kan smälta den.

Efter ”frukost” tillbringar de flesta papegojor den varmaste delen av dagen med att sitta långt inne i regnskogen i skydd av lövverk och grenar. Där kan de i lugn och ro smälta sin ”frukost”. Framåt eftermiddagen vaknar de till liv igen och sökandet efter mat börjar igen. Efter att ha tillfredsställt hungern samlas flocken igen i sitt ”sovträd” och en ny period av ”skrik och skrän” startar innan skymningen börjar och det blir åter tyst och lugnt. Nattetid förflyttar sig papegojor helst inte eftersom de har dåligt mörkerseende.

Skötsel

Hygien

Fåglar liksom andra djur vi håller i fångenskap mår bäst i en miljö ren från olika föroreningar. Föroreningar kan vara allt ifrån dåligt foder och vatten, ansamling av avföring och matrester, damm och luftföroreningar såsom exempelvis cigarettrök. Genom att fågeln en stor del av tiden endast vistas på en relativt liten yta är det lätt att matrester, avföring, fjädrar och damm ansamlas i buren. Bakterier i foder, avföring och miljö förökar sig bra och med hjälp av både dammpartiklar och andra partiklar i luften kan de sprida sig och orsaka sjukdom. Det är därför mycket viktigt att ha bra rengöringsrutiner. Vatten och matskålar ska diskas minst en gång om dagen och även själva matplatsen måste rengöras dagligen. Tänk även på att inte placera sittpinnar över mat och vattenskålar så att avföringen kan hamna i dessa.

Beroende på vilken typ av material man använder sig av i botten på buren och hur stor buren är måste bottenmaterialet bytas minst varannan dag. Det är viktigt att din fågel inte kan gå ned på botten av buren och äta överblivna matrester som ligger uppblandade med avföring och det kan vara en måttstock för hur ofta buren ska städas. Många bakterier och svampar förökar sig när de har tillgång till näring och ju längre avföringen får ligga tillsammans med olika matrester desto större är sannolikheten att infektioner sprids. Själva botten på buren bör rengöras ordentligt åtminstone en gång i veckan och även desinficeras emellanåt. Har man en större bur/voljär bör den rengöras/desinficeras minst två gånger per år. Vissa delar av buren/voljären som blir mer förorenad såsom området kring mat och sittplatser måste rengöras/desinficeras oftare. (Lämpliga preparat för rengöring och desinficering kan du läsa mer om i kommande artikel.) Bottenmaterial i buren kan utgöras av allt från tidningspapper till sand och exempelvis alflis. Man bör undvika material som dammar eftersom detta irriterar luftvägarna.

Burinredning

Buren är fågelns hem och ska fungera som både kök, sovrum och aktivitetsrum. Har man sin fågel ute mestadels av tiden kan behovet av aktivitet till stor del tillfredsställas på det sättet, men det bör finnas möjlighet för fågeln att leka och aktivera sig också i buren. Burens storlek kan aldrig bli för stor, ju större desto bättre, men i djurskyddslagen finns minimimått som måste följas (se Jordbruksverket)

Själva buren bör placeras i rummet så att fågeln känner sig trygg och åtminstone en sida av buren bör stå mot en vägg. Tänk även på att inte placera buren så att drag kan uppstå och undvik att ha hela buren i direkt solljus. En del fågelägare täcker över buren under natten. För de fåglar som är vana vid det och som inte verkar skrämda när de blir övertäckta kan det vara ett bra alternativ för att skapa ett ”sovrum”. Många fåglar reagerar dock med tecken på rädsla när de täcks över och ett alternativ kan vara att ha en mindre sovbur i ett annat rum dit fågeln kan förflyttas när det är dags för nattsömn. Olika typer av skåp och holkliknande arrangemang bör undvikas eftersom det lätt leder till andra mer oönskade beteenden.

Sittpinnarna bör vara av naturligt trä det vill säga helst grenar tagna från olika träd. De flesta träd är ”säkra” för fåglar men många träd utsöndrar kåda som kan vara irriterande för magtarmkanalen. Fruktträd av olika slag samt björk och hassel är bra alternativ om man är osäker. Naturliga sittpinnar har många fördelar i jämförelse med de som kan köpas. De är ojämna och har olika tjocklekar vilket ger naturlig motion för fötterna och de ger även nyttig motion för näbben genom att fågeln kan gnaga och bita sönder dem. En sak som är viktig att komma ihåg är att sittpinnar som verkar slipande för fågelns fötter är förbjudna enligt svensk djurskyddslag. Exempel på slipande sittpinnar är de sandpapper som man kan köpa och sätta runt pinnen och även olika cementliknande sittpinnar. Dessa slipar med lite tur ned klorna på fågeln men även själva trampdynan slits ned till onaturlig form. Det är inte ovanligt att se ungfåglar med helt nedslitna trampdynor efter att de under en längre tid suttit på ovanstående pinnar. De flesta papegojor i det vilda har ingen som klipper deras klor utan de slipar dem själva naturligt. Våra tampapegojor har inte riktigt samma möjlighet och man kan ibland behöva fila ned eller klippa klorna. Vi rekommenderar att man på större tampapegojor filar klorna och inte klipper dem. Ibland växer dock klorna onormalt fort, ofta i kombination med att fågelns näbb växer på samma sätt. Detta är inte normalt utan tyder på bakomliggande sjukdomsproblem och en veterinär bör uppsökas för att utreda orsakerna till det. Vi rekommenderar inte att man klipper näbben själv. Näbben utgör en mycket känslig och levande kroppsdel hos fågeln och en felaktig klippning kan göra stor skada. Det är lätt hänt att man klipper för mycket och en blödning uppstår. Om detta sker kan det vara svårt att stoppa blodflödet eftersom det inte finns någon mjuk vävnad som drar ihop sig och förhindrar fortsatt blödning. Olika blodstoppande medel som används till hund och katt kan prövas eller bara vanligt potatismjöl som får agera som både uppsugning och mekaniskt stopp. Kontakta alltid veterinär om en skada på näbben har uppstått.

Burens galler eller nät bör vara rostfritt och inte galvaniserat. Det galvaniserade nätet innehåller en zinklegering och kan utgöra en risk för förgiftning om fågeln gnager på nätet. De flesta inomhusburar är gjorda i rostfritt stål men bygger man sin egen bur eller voljär är detta något att tänka på. Speciellt det galvaniserade nät som innehåller mycket ”noppor”, vilket är små ansamlingar av zinklegering i skarvar och ibland även utanför skarvarna, utgör en risk eftersom detta är lättare för fågeln att pilla bort dessa och få i sig för mycket zink.

Miljö

De flesta fåglar kommer från en miljö med hög omgivningstemperatur och hög luftfuktighet. Trots att vi oftast inte kan erbjuda dem samma klimat anpassar de sig väl både till en lägre temperatur och en lägre luftfuktighet. Om flera andra faktorer i fågelns liv inte heller är optimala kan det dock gör att fågeln blir mer mottaglig för sjukdomar av olika slag. Fåglar från tropiska klimat är mer känsliga när luften blir för torr. Under vintertid i Sverige kan det vara svårt att få till stånd en miljö med något sånär bra luftfuktighet. Eftersom vi värmer upp våra hus när temperaturen utomhus sjunker blir luften lätt torr Det är därför inte ovanligt att luftvägsproblem kan uppstå. Den torra luften torkar helt enkelt ut slemhinnan i näshålan och detta leder till att skyddet mot infektioner försämras. Luftfuktare av olika slag kan bidra till att få upp luftfuktigheten. Det är även bra att duscha sin fågel regelbundet. I de flesta områden där papegojor lever naturligt utsätts de för häftiga regn under olika delar av året. En dusch ensamma under övervakning eller tillsammans med någon annan familjemedlem några gånger i veckan bidrar till att hålla fjäderdräkten och huden samt även näshålan i gott skick. Har man fåglar i utrymmen som inte håller en normal innetemperatur måste man tänka på att det också krävs mer energi för att hålla kroppsvärmen och fågeln äter därför mer.

Papegojor trivs inte ensamma, de är vana att leva i större eller mindre flockar. En ensam papegoja är ofta ett lätt byte för olika rovdjur och de flesta av våra tampapegojor känner sig säkrare och tryggare när de har sällskap. Det är vanligt att papegojor håller koll på var de andra familje- eller flockmedlemmarna finns genom olika rop. För många av våra tampapegojor blir det därför en mycket onaturlig situation att både spendera stora delar av dagen ensam hemma och nattetid att sova själva. För de papegojägare som har en ensamlevande papegoja som måste spendera många timmar själv kan det därför vara en bra idé att skaffa en till papegoja som sällskap. Detta bör dock ske under kontrollerade former och det är viktigt att dels se till att den nya fågeln är frisk och dels låta fåglarna långsamt vänja sig vid varandra (se skaffa fågel).

Din fågel behöver aktivitet och stimulans av olika slag. Detta kan tillfredsställas på olika sätt till exempel i form av leksaker. Det finns en mängd olika leksaker att tillgå. Vad som är viktigt att tänka på är att leksakerna bör ge fågeln utlopp för olika beteenden och att de måste vara säkra så att fågeln inte skadar sig. Olika beteenden som kan tillfredsställas av leksaker är bitande och gnagande (ex träleksaker), sökbeteende (olika fodersöksleksaker) motion/aktivitet (bollar, gungor) och hjärngympa (fodersöksleksaker av varierande svårighet). Leksaker som bör undvikas är speglar och plastkompisar för mindre papegojor, dessa stimulerar ofta till häckning och parningsbeteenden som på sikt kan påverka din fågels hälsa. De flesta fåglar mår mycket bättre av en riktigt fågelkompis istället. Säkerhetsaspekten är förstås mycket viktig. Leksakerna ska vara av ett sådant material att fågeln inte kan skada sig eller få i sig giftiga ämnen. Särskild uppmärksamhet ska läggas vid att leksakerna inte innehåller zink eller blyrester och att fästanordningarna är gjorda så att fågeln inte kan fastna i dem. Det bästa är att använda sig av karbinhakar som fästanordningar. När en ny leksak introduceras är det bra att först hålla uppsikt över leken så att man kan försäkra sig om att de ej kan skada sig på dem. Försök även att byta ut leksakerna regelbundet för att erbjuda fågeln mer stimulans, de flesta individer tröttnar fort på en leksak och att byta ut den mot en annan för att senare kunna erbjuda den igen är ett enkelt knep.

Det är även viktigt att din fågel tillåts komma ut ur buren varje dag för att kunna röra sig, flyga och ha en social samvaro med resten av familjen. I samband med detta kan det vara bra att ha tränat in olika moment såsom att kunna gå tillbaka in i  buren vid behov och att kunna bli förflyttad antingen på handen eller en pinne (mer om detta under beteende och träning). Att regelbundet väga sin fågel är också något som lätt kan tränas in som en naturlig aktivitet varje vecka. Vikten på din fågel bör inte variera om du väger den vid ungefär samma tidpunkt varje gång och en viktsminskning kan vara en fingervisning om att något är fel. Går din fågel ned i vikt eller ökar onormalt kontakta veterinär. Att flyga är viktigt för en fågel, det ger den möjlighet till motion och förflyttning. Ett av de allra viktigaste uvecklingsstadierna i en fågels liv är när de lär sig att flyga. I vår begränsade fångenskapsmiljö är detta svårare för en fågel att lära sig än ute i naturen. De har inte samma rymd eller naturliga landningsställen vilket gör att det tar längre tid för dem att bemästra det hela. För att underlätta det hela bör du ge fågeln det största utrymmet som går samt se till att fönster är förtäckta (så att fågeln inte flyger in i dem) och att det finns bra landningmöjligheter i olika höjder. Klipp aldrig en fågels vingar innan den har lärt sig att flyga ordentligt! En del uppfödare klipper vingarna på sina fåglar innan de säljer dem och det anser vi är både oseriöst och fel. Vi rekommenderar att du diskuterar en eventuell vingklippning med en kunnig veterinär innan du bestämmer dig för att du vill göra det och att du isåfall bokar tid för vingklippning hos veterinär. Vingklippning bör aldrig ske före ett års ålder och helst inte alls utom i speciella fall anser vi. Själva ingreppet kan göras på flera sätt men konsekvenserna av det kan bli mycket långtgående för dig och din fågel.

Kost

Papegojor kommer från väldigt skilda delar av världen och har i en del fall en väldigt specialiserad och anpassad kost. Det finns till exempel en arapapegoja (Lears ara) från Sydamerika där den största delen av kosten utgörs av frukterna från Licuripalmen. Många papegojarter från Australien lever på olika gräsfröer och en del arter såsom lories är specialiserade på att dricka nektar. De flesta arters naturliga föda är dock inte fastslagen i detalj eftersom de kan vara svåra att studera i det vilda. Den art vars näringsbehov studerats mest i detalj är nymfkakaduan. Rekommenderade halter av olika näringsämnen till papegojor har från början dock baserats på det man vet om näringsbehoven hos höns. Under senare år har mer och mer forskning utförts på näringsbehoven hos papegojor. Svårigheten ligger i att papegojor som en grupp inte är likartad och näringsbehoven därför kan skilja sig mycket åt mellan olika arter.

Det som med säkerhet kan sägas om kosten är att de allra flesta papegojor får en diet som inte tillgodoser deras basbehov av olika näringsämnen. En kost bestående av enbart fröblandning är inte acceptabel och kommer att på sikt leda till näringsbrist hos papegojan och sjukdomar relaterade till det. Ett stort problem är fetma och sjukdomar såsom åderförkalkning, hjärtproblem och leverförfettning som uppkommer som en följd av detta. Fetman uppkommer dels av att papegojor äter en för fettrik kost men även att mat ges i överflöd och att papegojor inte får den motion som krävs för att förbränna allt fett. I naturen spenderar papegojor mycket tid till att flyga och leta efter mat i kontrast till våra tampapegojor som får en till brädden fylld matskål serverad varje dag.

Vi rekommenderar att man som baskost har en bra pellets och därutöver ger en variation av olika grönsaker, nötter och frukter. En bra pellets innehåller allt din papegoja behöver i form av kolhydrater, protein, fett, vitaminer, mineraler och spårämnen. Att emellanåt ersätta detta med fröer och lite småbitar av den mat vi äter behöver inte vara katastrof utan bidrar både till en naturlig variation och en möjlighet till miljöberikning. Tänk på att avokado är giftigt för fåglar. För många tampapegojor utgör kosten en stor möjlighet att få undersöka och prova på nya saker. Denna stimulans är något som är viktigt att tillfredsställa. Det viktiga att komma ihåg är att ju mer ”annan” kost vi erbjuder våra papegojor utöver en bra baskost desto större är sannolikheten att intaget av många nödvändiga näringsämnen sjunker till förmån för andra. Tänk på din papegoja som ett barn, chips, godis och läsk bör de endast äta på lördagar det vill säga en till två gånger i veckan.

Hos vissa papegojor har det visat sig att en för stor mängd pellets i kosten kan ge upphov till skador på framförallt njurarna. Detta gäller till största delen olika färgmutationer av nymfkakaduor och där får man väga för och nackdelar med att bara ge en frödiet som i sig också kan ge upphov till skador på inre organ. En väl balanserad kost med både pellets och fröer kan vara det bästa alternativet för denna art. Undulater däremot mår ofta mycket bra av att äta en bas av pellets eftersom fetma är ett stort problem hos många tamundulater. Detta gäller även amasonpapegojor som har mycket lätt för att lägga på sig i vikt. När det gäller de större papegojorna såsom aror vet man däremot att de ofta har en mycket högre halt av fett i sin kost. Detta kan vara svårt att tillfredsställa med att enbart ge pellets och aror bör ha en stor andel nötter i kosten förutom en bra bas med pellets. Tänk på att alltid undersöka kvalitén på både nötter och fröer när du köper detta. Kontrollen av djurfoder är inte lika strikt som den för människoföda, det kan därför vara ett alternativ att köpa nötter i livsmedelsaffärer om inte kvalitén verkar vara acceptabel på andra ställen. Det vanligaste problemet med både nötter och fröer är att det lätt utvecklas mögelsporer i dem under både skördning, torkning och förvaring. Detta är extra farligt för fåglar med sitt välutvecklade andningssystem där aspergillos är en mycket vanlig sjukdom. De flesta amasoner ska dock ha en begränsad mängd med fett i sin kost eftersom de har mycket lätt för att gå upp i vikt och bli för feta. Grå jako har visat sig ha ett större energibehov än amasoner och de bör ha en pellets med en större energihalt än den baspellets man kan köpa. Grå jako är också extra känsliga för kalkbrist och kan utveckla krampanfall om de inte får i sig tillräckligt med kalk. Upptag av kalk i kroppen sker genom ett komplicerat samspel mellan den aktiva formen av vitamin D och andra mineralämnen framförallt fosfor. Att enbart ge extra kalk är inte en god idé utan att skapa förutsättningar för att kalken kan tas upp i kroppen (se avsnittet om ljus). När man ändrar kosten från frön till pellets kan vissa individer reagera med en ökad urinmängd. Det kan bero på en ökad påfrestning för njurarna och om problemet fortsätter mer än någon dag bör man kontakta veterinär för att vidare utreda orsakerna.

Forskning har visat att papegojfåglar har inget hälsomässigt behov av att äta snäckskal eller andra liknande material för att kunna smälta sin mat. Likaså finns det ingen anledning att sätta in en kalksten eller ge extra vitaminer, mineraler och spårämnen till en fågel som äter en bra bas av pellets. Det kan tvärtom vara farligt med tanke på att de flesta vitaminer, mineraler och spårämnen har en mycket snäv säkerhetsmarginal som gör att både för mycket och för lite kan bli giftigt för kroppen.